JOHANNA UTTERBERG - november 2014

Johanna Utterberg

1A ADVENT
Just nu; 1a-adventsmys. Jag har bakat saffranskrans idag så det, tillsammans med en kopp te får bli kvällsfika. Första ljuset är tänt och jag känner mig så nöjd med att ha köpt sambons julklapp, nu ska den bara skickas hem innan jul och sen är allt fri och fröjd. Hoppas han tycker om den.
 
 
DET HÄR ÄR VÅR DAG OCH JUST IDAG HAR JAG VARIT DIN I ETT ÅR
Det här är inget vanligt inlägg för det är inte en text om någon vanlig kärlekshistoria (tro inte att jag lyckades sitta här helt oberörd när jag skrev, för jag har gråtit glädjetårar hela texten igenom) och det är absolut inte bundet till någon vanlig människa. Det här är mina ord om mitt första år med min fantastiska kärlek, den där mannen som har givit mig luft under vingarna, orkat med mina bra och dåliga stunder i 365 dagar och egentligen ännu fler, samt personen som blivit min bästa vän. Han har under vårt första år lärt mig så mycket om vad ett öppet sinne betyder och hur enkelt det ska vara att lägga sin energi på det man själv tycker är viktigt. Kärlek är aldrig enkelt och just det berättar han för mig varje gång jag behöver bli påmind och lika viktigt som det är att förstå att man faktiskt ska släppa in någon så nära inpå sig själv, lika viktigt är det att lära sig förstå den man lever med. Det är när jag tittar i just hans ögon som jag känner trygghet, pirr i magen, en värmande känsla i hjärtat, lycka, glädje, närhet, omtanke och allt annat. Men framför allt ser jag kärlek och en blick om att han ser mig, för den lilla enkla men ändå helt upp- och nervändna och galna människan som jag är. Uppskattning är vad jag ser och det är fantastiskt, men ännu mer fantastisk är han själv. Han är i en klass för sig och han är min, bara min Patrik.
 
Vårt första år har prövat oss med utmaningar, men om det är något jag vet i kaosartade situationer så är det att just han står vid min sida och jag på hans, genom vått och torrt. Det har också bara fått mig att förstå att det är med honom jag vill dela dagarna, oavsett om det är glädjande eller sorgliga, vardagliga och jobbiga, om jag är bakis, sjuk eller övertrött, om de är underbara och romantiska, om jag är glad eller ledsen, om de är utmanande eller lyckliga och mysiga. Jag vill att han är där och delar alla stunder med mig.
 
Patrik är den starkaste människan jag känner. Det finns ingen med ett sånt stort hjärta och inte heller någon som kan se på mig och förstå när någonting är fel, han läser mig nämligen som en öppen bok. Han får mig att känna mig vacker och behövd, att jag har en stor roll för honom. På grund av hans ömhet, starka vilja, trygghet, humor, leende och hans underbara skratt är han den bästa jag vet. Jag blir bara mer kär för varje dag som går och det är tack vare hans unika personligheter och allt som han gör för mig, det är otroligt. Minns än idag hur Patrik gav mig en blomma efter vår första månad med ett kort där han skrivit "Tack för en första månad med dig, jag kan knappt bärga mig till att jag får säga tack för vårt första år tillsammans" och ja, nu är vi här. Det känns så häftigt, för vi har verkligen växt samman till något så vackert som riktig kärlek, från tårna till huvudet men allra mest i hjärtat.

När vi pratar om framtiden så pratar vi tillsammans och något bland det bästa jag vet är när vi målar upp våra gemensamma drömmar och hur vi ska nå dit. Jag älskar dig Patrik, till månen och tillbaka. Du har gett mig det finaste man kan få, en plats i ditt hjärta och det är jag evigt tacksam för. Tack för ett första år tillsammans, jag längtar efter att få se vad framtiden har att bjuda oss på.
 
 
ÄNTLIGEN FREDAG KAN MAN SÄGA
Fredag, äntligen typ! Jag kanske inte ska säga så men ändå, vi har så mycket mysigt inbokat det närmaste dygnet så det har jag sett fram emot sen vi kom hem. Ikväll åker vi ut till mina föräldrar i Västis för lite första-advents-mys och så kommer vi såklart få berätta hur vår resa varit. Vi äter middag där och sover kvar över natten också, för imorgon förmiddag ska vi hälsa på farmor och farfar (farmor var så glad när jag ringde från Arlanda härom dagen för att säga att vi var hemma igen och sa att det var så skönt att höra min röst igen, jag vet ju att hon oroar sig hemskt mycket när vi åker utomlands). Sen bär det av mot kalas för min fina vän innan vi ska pricka av flera ärenden i stan. Hektiskt tid nu, men oj vad det är mysigt!

Har idag betat av två prov i mina kurser, full pott på båda. Då är det peppande att komma tillbaka efter semester liksom. Dessutom har jag varit runt hela samhället och letat efter hyacinter till mina julgrupper som jag har gjort för att ge bort, men nej. Alla är tydligen lika tantiga som jag och ska göra julgrupper just idag, hehe?! Men nåväl, fyndade en sån vacker karaff för en tjugolapp, så jag är glad ändå. Julgrupperna är förberedda, jag skaffar hyacinter i stan och sen är det frid och fröjd att ge bort dem i första-advents-present.

Ha nu en mysig fredagskväll allihopa så uppdaterar jag mer igen imorgon. Bjuder på en frukostbild och hur våra mornar ser ut numera. Ljus, rostade mackor, juice och ägg.