tänkte faktiskt skriva ett litet inlägg om en film som jag såg tillsammans med mammi&pappi igårkväll. det är en svenska film som säkert många av er har sett men eftersom jag är lite, bara lite, efter så hade jag såklart inte sett denna, trots att jag haft en mor som har tjatat om att jag skulle se den i några år, för att det är en bra film med ett viktigt budskap. jaja, lyckades igår sätta mig ner och se den, upprörande var den och jag kunde sedan konstatera att jag hade samlat på mig några mer viktiga kommentarer om denna film.
ÄNGLAGÅRD
Änglagård hade premiär den 21 februari år 1992 så den är ju lite äldre, men dock en riktigt bra film från 90-talet! jag var mycket tveksam efter mammas ord om filmen, hon hade sagt att den är nyttig att se men ändå lite rolig och med ett äldre stuk på det hela. så jag tänkte direkt att detta måste vara någon konstig "försök till att vara rolig" - film, gammaldags humor med sveriges mest kända "filmskådisar". och jag kan ju passa på att inflika med att min mammas humor är inte alltid den bästa och att hennes filmtips inte ofta står överst på min "topp100bästatipslista", men som sagt jag gav den en chans, och det var nog tur det! utan förväntningar tog jag mig igenom hela filmen som Colin Nutely är skapare till, och hans budskap med filmen var att man lever under fördomar och rädsla mot förändring. helena bergström gjorde faktiskt en riktigt bra roll, liksom sven wollter och jakob eklund, och med hela filmen lyckades budskapet komma fram så tydligt. en gammal enstöring dör i den lilla byn, varav att hans gård då hamnar lite på hal is när man först tror att han inte har några släktingar kvar, innan det uppenbarar sig att ett barnbarn finns kvar och hon tar över gården, änglagård. denna kvinna som är barnbarn till gubben, kommer från storstan farande tillsammans med sin kära arbetskollega på en motorcykel, häftiga kläder, flashig frisyr och ett bedårande leende som tar byns karlar till himmelriket. de övriga damerna i byn blir avundsjuka på denna lilla "ängel" men som enligt dem bara är en hemsk "slampa från storstan" och man får se hur många fördomar som helt plötsligt finns. att komma från en stad till en liten by, är inte lätt, men framför allt inte om byns satkärringar har såna fördomar om en. och det tycker jag verkligen blir så tydligt i filmen, när man få se hur dessa skvallerkärringar sitter och snackar om den nya kvinnan som tagit över änglagård, hur mycket skitsnack som kan spottas ur deras munnar, och hur verkligt det egentligen är. jag höll i dessa ögonblick på att gå i taket, jag blev så arg, för det är bland det värsta jag vet, det där med att inte kunna ändra sin syn på människor, oavsett om den är från det stället eller det placet. och det är bra, för ärligt talat är det nog ett av de största problemen på måna ställen, fördomar! men allting handlar precis som filmen visar, bara om rädsla för förändring. denna regissör visste precis vilken knapp han skulle trycka på för att få mig att bli upprörd och bli helt tokig pågrund av hur verkligheten ser ut. och bara för att vara riktigt ärlig så kan jag säga att folk med fördomar, är tamigfan värre en att vara en äkta rasist. oj, nu sa jag kanske något som fick er att tappa hakan, men jag vill vara ärlig, för det är så fruktansvärt hemskt att vissa är så i dagens samhälle tycker jag. men jag gillade den starkt för att den verkligen fick en att förstå hur en människa med en sån liten fördom kan bli till ett sånt stort problem för så många. jag rekommenderar den människor! fast ni har säkert sett den, haha.
0 kommentar(er)
