I onsdagskväll kom granen upp här hemma och jag klädde den till tonerna av julmusik och smaskande på after-eight-choklad, vi satsar på grönt, vitt och guld i julens dekorationer och jag tycker att det känns så himla mysigt. Jag har ju redan hunnit klä fyra stycken granar i år eftersom det behövts till glöggevent, butiken och julfotograferingar i mitt företag, men jag tröttnar aldrig på känslan jag får när jag klär en julgran, det sitter rotat så långt in i mig och tar mig tillbaka till min barndom och det där tisslandet om klappar, förväntningar, julbaket och pyntandet av tomtar. Likaså är det när jag doftar på hyacinter. Då förs jag tillbaka till julaftonluncherna hemma hos farmor och farfar, skålande glas och ivrigt fnitter vid barnbordet, det var något så fint med just det och det är fantastiskt att dessa julaftonstraditioner pågår än idag med mina farföräldar som snart är 92 och 89 år gamla och hela övriga gänget, bara det att vi istället håller till hos mina föräldrar med långbord och gröt-brunch istället. Och i år har vi äntligen möjlighet att få vara med på just den traditionen igen, det var faktiskt fyra år sen sist pga vi varit tvungna att jobba på julaftonar och varannat år är med Patriks familj på julafton. Ser därför så mycket fram emot jul-helgen och just det faktum att vi i år är lediga båda två och kan ta del av den fina traditionen.
Det var ju faktiskt där vi firade vår första julaftonsförmiddag tillsammans, jag och Patrik. Vi hade precis kommit på att vi skulle vara tillsammans och det var i stort sett bara familjerna som visste om det. Han hade hämtat mig på natten mot julafton efter att jag hade varit i Thailand i 3 veckor och vi vaknade därför sent på julaftonsmorgon, så när vi sedan skulle smyga oss ner för trappan och han skulle åka hem så hade redan huset börjas fyllas med släktingar, farmor och farfar och mina kusiner. Och då blev det lite svårt att bara smita ut med en kille bakom sig helt obrytt direkt från rummet så Patrik (stackarn, vilken första prövning att möta flickvännens helgalna släkt precis när man vaknat) hamnade mitt bland alla ovetandes fastrar och människor och satt bara några minuter senare vid långbordet, såg lite halvt livrädd ut, blev utfrågad om vartannat och fick ta del av vår julaftonstraditon. Vilken story va!
Tryck gärna på hjärtat om ni gillar inlägget!
16 kommentar(er)
